Från noll till hundra på väldigt kort tid

Helgen som  gått var lugn och ledig. Mannen är fortfarande på sin mycket arbetsamma tjänsteresa i Miami Beach och barnen och jag har bara gjort sånt som vi tycker om. Vi har sovit länge, ätit pannkaksfrukost med frukt och hallon och färskpressad juice, haft taco- och Burger King-middagar och slappat i soffan, numera givetvis med en påse Twist. 

Men så plötsligt är det måndag. Suck, i morse var det två veckor och två dagar kvar innan jag får lämna eländet. Just nu är det två veckor och en dag...tror kanske att jag ska börja göra som de gör i fängelsefilmer, alltså rita streck på väggen. Vad tror ni - ska jag göra det på väggen på jobbet med nån väldigt vattenfast penna?

Idag har jag haft heldagsmöte med min efterträdare. Mycket märklig känsla eftersom hon vet att jag lämnar provanställningen på egen begäran, alltså måste hon också förstå att jag inte är alls nöjd och inte kan lämna över med en positiv inställning till arbetet. Men hon har jobbat på avdelningen tidigare och kommer nu tillbaka efter mammaledighet och ser det här som en riktig utmaning. Det kan säkert bli bra, men hon kommer att få det tufft. Chefen är bra på sitt område, men han är en usel chef och de två gillar inte ens varandra. Jag är övertygad om att hon får tjänsten som en quick-fix eftersom chefen inte har tid eller lust med ny rekrytering och ska dessutom själv vara pappaledig snart. Min efterträdare och jag har haft gott om tid att prata och det kom fram många intressanta saker om tjänsten, chefen och företaget som jag misstänkt och nu alltså fått bekräftat. Det känns både bra och dåligt. Bra för att jag ska slippa det och det omänskliga arbetsklimatet och dåligt för att jag inte tycker om att ge upp. 

Nåt som jag inte kommer att  ge upp i första taget är politiken. Trots att jag direkt efter jobbet åkte till månadens kommunstyrelse-möte som höll på i fyra timmar och gjorde mig så arg,  att jag återigen kände att jag måste verkligen lyckas med politiken och få fler att engagera sig i vår kommun. Vi kan inte ha en period till med denna majoritet! Ordföranden är en ung Göran Persson som försöker få all makt själv, de övriga är så tråkiga så man undrar om alla urtyper för trista sossar hamnat här och de övriga partierna i majoriteten är pinsamma. Skulle kunna skriva ett långt inlägg om mötet, men måste få lite distans. Återkommer kanske om det. Nu ska jag fylla på pellets och sen läsa vidare i Låt den rätte komma in. Imorgon är en annan dag och då ska dra ett tjockt streck på väggen. Godnatt!

Manligt - kvinnligt?

Igår åkte alltså mannen till Miami Beach på konferens. Han lämnade sin familj i ett blött, snöigt och grått Sverige. Det minsta man kunde förvänta sig var väl iallafall att han ordnat med allt sånt som han brukar hålla i här hemma innan han åkte. Dvs pelletspanna, bil, snöskottning och annat manligt. Men icke. På eftermiddagen igår, när han alltså inte ens kommit över Atlanten, piper pelletspannan och vill inte brinna. Barnen klarar av att stänga av pipet, jag är ju fortfarande på jobbet, och pannan går över på el. När jag kommer hem - och tänk nu att det var torsdag, som är min tröttaste dag i veckan - känner jag hur det börjar bli kallt i huset. Jag får ångest när jag tänker på hur duschen kommer att kännas. Alltså går jag ner i pannrummet, tar med mig sonen som stöd, tittar på panneländet och inser att den är ju inte alls rengjord som mannen påstod. Det finns då inget annat att göra än att försöka tömma den på aska, fylla den igen och tända på. Jag har aldrig gjort det. Det finns liksom väldigt tydliga manliga vs kvinnliga uppgifter i vårt hem. Som t.ex. panna - tvätt. Mannen ville ha nåt som var viktigt att ha med på resan tvättat härom kvällen när jag inte var hemma och gav sig på maskinen själv. Jag hade lagt i några plagg som kunde tvättas samtidigt, ställt fram rätt tvättmedel och förklarat hur man gjorde. Det blev ju iallafall rent, men det som var mitt i den tvätten, tvättar jag om imorgon...Han har lagt kläderna direkt ur maskinen över tvättlinan utan minsta tecken på att försöka släta ut veck eller hänga ordentligt. Inget strykjärn i världen skulle kunna få ordning på de plaggen. Nåja, han försökte ju iallafall. Och det gjorde jag också med pannan igår. Det slutade med att det var svinkallt i morse...Men efter konsultation från Miami verkar det som om jag har fått ordning på det nu. 

Sen skulle jag ta bilen till affären. Kliver in och börjar läsa alla dessa små meddelanden som vår miljövolvo berättar när man startar den. I vanliga fall handlar det om vänster bak bältad, bälta förarplats o dyl. Idag säger den: dags för service, fel i avgasreningssystemet uppsök verkstad omgående, fyll på spolarvätska. Nu börjar jag tappa tålmodet. 

Vad ska dyka upp imorgon?