Fredag - städdag

Idag ska putsas och fejas och datorn ska få stå här och tråna efter mig efter att jag skrivit det här inlägget. Ibland vaknar jag med en stark lust att städa. Märkligt, eller hur? Men det är ju så skönt att få göra det i lugn och ro och ha det städat och rent när hela familjen är ledig under helgen. Idag är just en sådan dag och jag är laddad. Jag ska bara...

 Ikväll ska dottern ha klassfest. Minns ni vilken underbart pirrig känsla man hade i magen när man skulle på klassfest i 9-årsålder? Jag minns och jag tyckte mycket om det och jag tyckte också mycket om att kramas och pussas redan då ;-) Faktiskt redan i lekis. Min mamma brukar berätta att lekisfröknarna sagt att jag var väldigt kramig och kramade alla pojkarna hela tiden, varpå jag svarade att jag kunde ju inte rå för att alla pojkar kröp in mellan mina armar när jag höll ut dem...Nä just det! Oskyldig som vanligt.

Dag 2

Min andra arbetslösa dag har passerat som en väldigt social och trevlig dag. Började med att besöka frisören (som jag inte hann med igår) och där är det alltid lika trevligt. Jag går hos en tjej som klippt mig i 20 år - minst. Det är så märkligt, för både hon och jag är ju 30+ och hon måste alltså börjat som frisör när hon var väldigt, väldigt ung. Ibland klipper en annan tjej mig på samma salong, båda är mina favoriter och jag tar den som har tid. Hon är mamma till en kille som gick i min klass i mellanstadiet, men nu är plötsligt hon och jag jämngamla. Hur går detta till? Det är så märkligt det här med ålder. Senare idag besökte jag min gamla lågstadieskola, eller egentligen är den helt nybyggd och inte alls min gamla, bara namnet och platsen är samma. Men hursomhelst, när vi står och tittar på bilder på personalen visar det sig att min första fröken arbetar kvar! Är inte det helt galet! Hon var ju jättegammal när jag hade henne för ja, ett ganska stort antal år sedan! Antagligen var hon inte alls gammal när jag hade henne och är nu kanske pensionsnära. Men, tänker jag i nästa steg - hur i hela friden kan man vara på samma arbetsplats så länge??? Hoppas, hoppas hon har fått se nåt annat också!

Efter frisören var jag hos optikern igen. Min favoritoptiker har slutat och jag fick träffa en ny. Optikern och frisören ligger vägg i vägg och när jag berättade för frisörerna (pratar alltid med båda under klippningen, undrar ibland vad de andra stackars kunderna tycker...) om optikern, kände de väldigt väl till honom tack vare hans rumpa! De hade ofta sett honom gå förbi och då fokuserat mest på hans rumpa...jag måste säga att jag inte hade tänkt så mycket på just den kroppsdelen, men hela han var trevlig att titta på. Min mamma gick också hos honom och tyckte mycket om att titta djupt in i hans ögon under synundersökningen...rumpan missade nog hon också. Hursomhelst lovade jag frisörerna att kolla in den nya rumpan, eller optikern, menar jag och komma och rapportera. Det här gjorde ju att jag satt och analyserade hur denne stackars nye optiker såg ut och om han kanske hade en snygg rumpa, vilket kan vara svårt att kolla när man sitter med huvudet i ett städ och tittar på yttepyttesmå bokstäver som han gör allt för att gömma bakom suddiga glasbitar. Undrar hur mina linser kommer bli denna gång? Efter besöket stack jag in huvudet hos frisörerna och ropade att den nya rumpan var godkänd! Ett gapflabb följde och jag undrar vad de stackars kunderna tänkte :-)

Vår på riktigt eller aprilskämt?

Vad tror ni? Jag tror att det är på riktigt. Jag kan berätta för er som sitter inne på era kontor och arbetsrum att det är alldeles underbart ute. Solen skiner, det är 11 grader varmt i skuggan och vindstilla. Om det inte var så mycket att göra när man är arbetslös skulle jag sätta mig i solen och läsa, men jag hinner inte idag. Det blir imorgon :-)

Jag har varit iväg hela förmiddagen och fixat. När jag är i affären får jag ett sms från sonen som undrar när jag kommer hem. Det var säkert en timme kvar tills han skulle sluta skolan och jag fick en känsla av att något hade hänt, så jag ringde upp honom. Nej, det var ingen fara, men de hade fått sluta tidigare och han och hans två kompisar stod utanför oss och han hade ingen nyckel. Det här är ju inte nåt särskilt märkvärdigt och ni undrar säkert varför jag berättar det. Jo, jag fascineras över tonårshjärnan och idag tog det nog priset! Han börjar nämligen skälla på mig för att jag igår sagt åt honom att byta jacka i vårvärmen. Ehhh, jaha? Ja, och nyckeln låg ju i vinterjackan...doooh! Det här med att tänka själv kommer nog väldigt mycket senare i livet för hans del.

Busy day

Arbetsförmedling, optiker, frisör, sopsortering, mataffär, innebandyträning, trädgård, tvätt...here I come!

Första dagen på resten av mitt liv

Den meningen har jag hört många gånger och jag tycker inte om den. Lite töntig och sådär låtsasintelligent. Men idag får den plötsligt en helt ny innebörd. Det är min första arbetslösa dag och jag har ingen aning om vad jag kommer att göra resten av mitt liv. Sist jag sökte jobb kändes det annorlunda och jag hade en ganska bestämd idé om vad jag ville göra. Nu blev det på nåt sätt mer plötsligt och inte helt genomtänkt. Jag har i och för sig en tydlig bild om vad jag skulle vilja göra och det är det jag ska börja ta tag i nu. Men först ska jag ta min spikmatta, en kopp kaffe och en bok och ha en sådan start på dagen som jag längtat efter de senaste sex månaderna.

Välkommen glada vår!

4 plusgrader, solen strålar, skatteåterbäringen var stor och det är min sista dag på jobbet :-)

The end is near

Måndag och endast två dagar kvar på jobbet. Sommartiden gör att huvudet är mosigare än vanliga måndagar och det var extremt skönt under täcket idag. Men solen skiner, snön har smält fort och det är verkligen vår i luften. Att jag dessutom bara har två dagar kvar gör ju inte saken direkt sämre. Men vad ska jag göra sen? Just nu känns det toppen att inte ha något nytt heltidsuppdrag eftersom jag har flera andra projekt som tar en hel del tid. Tyvärr är det dock inget som drar in pengar och pengar är ju nåt som jag behöver - mycket. Än så länge är jag dock inte nervös eller orolig, ett tag kan vi klara oss. Vi har ju tak över huvudet, varann och en liten, liten undernärd spargris.

Idag började jag dagen med ett samtal med min chef. Det var han som bett om ett avslutningssamtal och jag hade laddat för att ge feedback, både positiv och negativ, och funderade hur det skulle tas emot och hur han skulle uppfatta mig. Skulle han tycka att jag är en bitter person som han är glad över att bli av med och som skyller på honom och företaget istället för att inse sina brister? Jag var lugn och välförberedd och meddelade sakligt vad jag kände och dagligen funderat över den sista månaden. Han tog det mycket bra, även när jag sa att jag inte tycker att han är en bra ledare och att han gett mig en usel introduktion i arbetet och företaget. Han frågade t.o.m. mig hur han kunde ha gjort annorlunda och vad jag ville tipsa honom om. Jag berättade hur jag uppfattade företaget och gav ganska rejäl kritik. Han sammanfattar genom att säga att min uppfattning är helt korrekt och att han är glad över att se att jag är den person som han trott hela tiden och som han hoppats på när han anställde mig! Tänk att han alltid kan vända allt till sin fördel...Nåja, jag bjuder på det och tycker ändå att han tog min kritik mycket bra och det var riktigt skönt att prata klart om det. Har känt mig som en bitterkärring och varit väldigt sammanbiten när vi träffats de senaste dagarna. Nu avslutade vi vår bekantskap genom att sitta och prata privatliv, barn och arbetsmiljö istället för att jag kastade datorn i huvudet på honom som jag har haft lust med de senaste veckorna.