Dag 2

Min andra arbetslösa dag har passerat som en väldigt social och trevlig dag. Började med att besöka frisören (som jag inte hann med igår) och där är det alltid lika trevligt. Jag går hos en tjej som klippt mig i 20 år - minst. Det är så märkligt, för både hon och jag är ju 30+ och hon måste alltså börjat som frisör när hon var väldigt, väldigt ung. Ibland klipper en annan tjej mig på samma salong, båda är mina favoriter och jag tar den som har tid. Hon är mamma till en kille som gick i min klass i mellanstadiet, men nu är plötsligt hon och jag jämngamla. Hur går detta till? Det är så märkligt det här med ålder. Senare idag besökte jag min gamla lågstadieskola, eller egentligen är den helt nybyggd och inte alls min gamla, bara namnet och platsen är samma. Men hursomhelst, när vi står och tittar på bilder på personalen visar det sig att min första fröken arbetar kvar! Är inte det helt galet! Hon var ju jättegammal när jag hade henne för ja, ett ganska stort antal år sedan! Antagligen var hon inte alls gammal när jag hade henne och är nu kanske pensionsnära. Men, tänker jag i nästa steg - hur i hela friden kan man vara på samma arbetsplats så länge??? Hoppas, hoppas hon har fått se nåt annat också!

Efter frisören var jag hos optikern igen. Min favoritoptiker har slutat och jag fick träffa en ny. Optikern och frisören ligger vägg i vägg och när jag berättade för frisörerna (pratar alltid med båda under klippningen, undrar ibland vad de andra stackars kunderna tycker...) om optikern, kände de väldigt väl till honom tack vare hans rumpa! De hade ofta sett honom gå förbi och då fokuserat mest på hans rumpa...jag måste säga att jag inte hade tänkt så mycket på just den kroppsdelen, men hela han var trevlig att titta på. Min mamma gick också hos honom och tyckte mycket om att titta djupt in i hans ögon under synundersökningen...rumpan missade nog hon också. Hursomhelst lovade jag frisörerna att kolla in den nya rumpan, eller optikern, menar jag och komma och rapportera. Det här gjorde ju att jag satt och analyserade hur denne stackars nye optiker såg ut och om han kanske hade en snygg rumpa, vilket kan vara svårt att kolla när man sitter med huvudet i ett städ och tittar på yttepyttesmå bokstäver som han gör allt för att gömma bakom suddiga glasbitar. Undrar hur mina linser kommer bli denna gång? Efter besöket stack jag in huvudet hos frisörerna och ropade att den nya rumpan var godkänd! Ett gapflabb följde och jag undrar vad de stackars kunderna tänkte :-)