Livsfrågor

Åhh, va det var trevligt att träffa min vän! Vi kom fram till att vi inte setts sedan augusti 2006, men vi pratade på som vi alltid kunnat göra. Faktum är att vi pratade oavbrutet i fem timmar, men jag kände att vi på långa vägar inte hade pratat klart när jag åkte hem. Därför ska vi ses igen på tisdag och jag ska göra allt för att det inte går tre år mellan våra träffar igen. Det är så fascinerande med gamla vänner. Det är ett års åldersskillnad mellan oss, så vi har inte gått i samma klass, men vi växte upp i husen bredvid varandra och följdes åt under hela vår uppväxt. Ibland var vi tillsammans hela tiden och lekte alla lekar man kan komma på, klädde på barbiedockor, byggde snöhästar, "gjorde om" i våra rum, pratade killar, smygrökte, sov över i vår hippiecampingbil och störde våra storasyskon. Ibland var vi osams som värsta fienden och lovade att vi aldrig mer skulle leka. De löftena sprack oftast väldigt fort. Både hon och jag har två storasyskon som är mellan 5 och 9 år äldre än vi själva, så vi är båda två lite bortskämda sladdisar. Våra pappor dog av hjärtinfarkt och våra mammor lever sedan dess ensamma, men är båda väldigt aktiva i olika föreningar, med vänner och resor. Vi har starka band till våra mammor (som båda fyller år i maj och har en åldersskillnad på bara två år) och vi pratar mycket om dem när vi träffas. Båda har vi två barn, vars sin pojke och flicka och vi engagerar oss mycket i barnens liv och deras uppväxt. Vi har samma politiska syn och går igång när vi diskuterar samhälle och skola. Nu är vi båda arbetslösa efter att själva ha sagt upp oss och vi vet inte vad vi ska bli när vi blir stora...Flera gånger under våra timmar igår kände jag att det var som att lyssna på sig själv när hon pratade. När hon beskrev sitt missnöje med sin förra arbetsgivare och sin känsla när hon bestämde sig för att sluta var det exakt samma känslor som jag haft. När hon beskrev hur hennes man upplever situationen kände jag också igen varenda detalj. Är det inte märkligt? Har ens uppväxt så mycket inverkan på hur det blir senare i livet?