Hanna

Vissa människor kommer jag aldrig att kunna leva utan. En av dem är min vän Hanna. Hon var min assistent på mitt förrförra jobb och blev fort en av de personer som jag delade mest med. Hon hade det jobbigt i början när jag började som hennes chef, men vi hittade ett sätt att jobba ihop och hålla en professionell samarbetsnivå. Hon är en mycket klok människa med många tankar och funderingar. Hon funderar över sig själv och sin omgivning på ett sätt som många inte gör för att de är rädda att upptäcka sånt som de inte är nöjda med eller inte tycker passar in på deras liv och därför helt enkelt undviker att acceptera. Jag vet att man gör så av egen erfarenhet. Men Hanna, hon är  genuin på det sättet. Hon vet att hon har brister och hon är orolig för att de ska synas för mycket. Jag vet också att jag har brister. många såna, men jag hoppas att ingen märker det istället...

Ikväll har Hanna varit här och ätit mat, druckit vin och badat badtunna och vi har pratat, lyssnat och pratat igen. Nu sover hon som ett av mina barn i min dotters säng och jag vill prata mer och saknar henne redan! Jag har sett och känner till en del av hennes brister, men jag vet, och är övertygad om, att hennes fördelar överväger helt klart hennes nackdelar! Min Hanna! Strunta i dina små brister och tänk på dina mängder av fördelar istället!

Energi!

Jag har sån energi nu! Hoppas jag sprider den väl och att den kommer att finnas kvar länge! 

Mums!

Är det nåt min man är bra på är det att laga mat ;-) Egentligen är han faktiskt bra på mycket, men han är väldigt bra på att laga mat! Idag överträffade han nog faktiskt mina förväntningar och vi fick en underbar lördagsmiddag. Nu ska vi smälta den pösande i soffan med ett gott glas vin och förhoppningsvis en mörk chokladbit.

Köpa badrum?

Nu har jag jobbat två dagar på mitt nya jobb som butikschef i en Comfort-butik. Butiken ligger i anslutning till en VVS-firma och vi är sexton personer totalt på det lilla familjeföretaget. Vi ligger lite avsides och har inte ett jättestort kundantal, så min huvuduppgift är att få upp kundantalet genom aktiv marknadsföring. Det är så kul! Jag får fria händer med butiken och marknadsföringen och känner mig väldigt välkommen. De har inte haft nån butikschef det senaste året, så man kan lätt säga att butiken är i förfall. En kille som jobbar på lagret har varit butiksansvarig och han har inget som helst öga för vad som är snyggt och säljinbjudande. De här två dagarna har jag plockat bort, plockat bort och plockat bort prylar och han undrar om man inte ska ha mer saker i butiken...suck. Man ser inte varorna för alla varor. Men det kommer att bli så bra! Har redan anmält oss till två marknadsföringsaktiviteter och dragit dit åtminstone en kund ur min bekantskapskrets. Så nu värvar jag inte bara moderater, utan även badrumskunder :-)

Nej förresten!

Jag ska inte alls sluta här! Ge mig bara lite tid att smälta allt ett par dagar...

Kan säga att min första arbetsdag varit toppen och jag är fortfarande lycklig. När ni behöver nytt badrum eller roliga prylar till det, ska ni fr.o.m. nu höra av er till mig ;-)

Tack och hej!

Imorgon börjar jag jobba. Det ska bli så kul och jag är superladdad! Misstänker att jag kommer att vara trött och jag kommer inte att prioritera bloggen i den här formen. Får se hur jag går vidare och jag lovar att återkomma med info om var ni kan hitta mig igen om ni vill. 

Vad var det jag sa?

På torsdag börjar jag jobba på mitt nya jobb! Jag är mycket nöjd och glad och stolt över att jag fått det och ser otroligt mycket fram emot att börja jobba igen. Avvaktar dock lite med att berätta vad det blir...

Vill istället skriva om mina tankar och känslor idag. När jag nu har varit arbetslös har jag självklart njutit av ledigheten som infallit i den varmaste aprilmånaden någonsin, men också varit ganska nervös för hur allt ska bli. Mannen har ju varit sammanbiten och inte helt nöjd med mitt avhopp, vänner frågar hur jag vågar säga upp mig "i dagens läge", mamma undrar dagligen om jag får nåt slags besked, barnen undrar vad jag ska göra och om jag ska börja jobba snart osv osv. Själv har jag suttit med alla dessa tankar och försökt ge sken av att jag är lugn och att allt ordnar sig. Dagligen har jag lusläst Platsbanken, Manpowers, Proffice mfl hemsidor och skickat in spontanansökningar till intressanta företag. Jag har testat mobilen som jag tycker har varit oroväckande tyst ibland, dubbelkollat att jag inte missat nåt i mailadressen när jag skickat in ansökningar och blivit mer och mer nervös för ekonomin. Jag har samtidigt flytt ifrån det genom att engagera mig väldigt mycket i idrottsklubbens aktiviteter och i politiken. Det har varit både roligt och jobbigt, men det har också medfört att jag lärt känna nya personer som inte pressar mig med alla dessa frågor och suckar om att jag nån gång borde nöja mig med det jag har. Istället har vi fokuserat på aktiviteterna och jag har känt mig behövd och sysselsatt med sånt som jag verkligen gillar att göra. Det är märkligt att folk så ofta skapar sig en bild av en person efter personens yrke och om nån väljer att sluta på ett jobb som man inte alls trivs med, då är man plötsligt konstig, eller i vissas ögon, helt galen. Jo, det är så, jag lovar! Människors miner har talat sitt eget språk när jag förklarat min situation. Tjatet om trygghet orkar jag inte ens kommentera. Däremot har jag en mycket stor lust att säga till er alla oroliga själar som skakat på huvudet och frågat hur jag egentligen tänkte när jag sa upp mig från det välbetalda, prestigefyllda chefsjobbet på det multinationella stabila företaget, att bättre självkänsla än jag har idag får man leta efter och gladare humör minns jag inte när jag hade senast. Hoppas ni andra också får uppleva känslan av att göra ett val för er själva och inte sitter kvar på era jobb som ni inte tycker om, med chefen som ni baktalar och arbetskamraterna som ni helst undviker privat.