Hanna

Vissa människor kommer jag aldrig att kunna leva utan. En av dem är min vän Hanna. Hon var min assistent på mitt förrförra jobb och blev fort en av de personer som jag delade mest med. Hon hade det jobbigt i början när jag började som hennes chef, men vi hittade ett sätt att jobba ihop och hålla en professionell samarbetsnivå. Hon är en mycket klok människa med många tankar och funderingar. Hon funderar över sig själv och sin omgivning på ett sätt som många inte gör för att de är rädda att upptäcka sånt som de inte är nöjda med eller inte tycker passar in på deras liv och därför helt enkelt undviker att acceptera. Jag vet att man gör så av egen erfarenhet. Men Hanna, hon är  genuin på det sättet. Hon vet att hon har brister och hon är orolig för att de ska synas för mycket. Jag vet också att jag har brister. många såna, men jag hoppas att ingen märker det istället...

Ikväll har Hanna varit här och ätit mat, druckit vin och badat badtunna och vi har pratat, lyssnat och pratat igen. Nu sover hon som ett av mina barn i min dotters säng och jag vill prata mer och saknar henne redan! Jag har sett och känner till en del av hennes brister, men jag vet, och är övertygad om, att hennes fördelar överväger helt klart hennes nackdelar! Min Hanna! Strunta i dina små brister och tänk på dina mängder av fördelar istället!