Snötäckt Gotland

Avresa från bostaden ca kl 17 en fredag innan sportlovet innebär bilköer, hungriga barn och sammanbiten man. Framme i Nynäshamn rusade vi in på grillen i hamnen och stillade hungern med pommes, hamburgare och tunnbrödrulle. Ingen höjdare kanske, men det fyllde sin funktion väl och vi blev proppmätta. Alla utom mannen, för han hade bestämt sig för att äta på båten. Alltså var han sammanbiten ett tag till. Den här gången hade vi valt att sitta i aktersalong och hamnade bakom en barnfamilj utan respekt för sin omgivning. Jag skulle kunna skriva mer om det, men väljer att inte låta min energi tryta på deras bekostnad idag också. Däremot måste jag skriva lite om min åldersnoja. Jag reflekterade över både den familjen som jag inte tänker tänka på mer och en annan familj i närheten och min egen familj. Vi har gått från småbarnsfamilj till barnfamilj och är halvvägs till tonårsföräldrar. Vi springer inte längre omkring på båten och kämpar med att sysselsätta barnen, inget tjat om att köpa Ullriks pysselbok eller hyra dvd. Nu sitter vi alla fyra bänkade i tre timmar, löser korsord, ser film på egna MacBooken, läser Sune, gör engelskaläxor och accepterar att det är enda sättet att komma till stugan. Kan inte nån börja sysslesätta mig nu? Eller nej, kanske lite tidigt? Jag får nog återkomma när de måste köra min rullstol eller bära min rullator. Det är bara att acceptera att man nu är vuxen och ska klara sig på egen hand ett tag och att man är sådär lagom behövd av andra.
Nu har vi sovit en natt i stugan, dottern leker i snön med kusinerna, sonen byter lampa på bilen med mannen och svärfar. Själv sitter jag i pyjamas, med kaffekopp, tända ljus och dator. Åkern utanför är helt snötäckt och solen försöker tränga igenom molnen. Sämre kan man ha det.