Arbetssökandet

Veckan som gått blev intressant och tog en vändning som jag inte var beredd på. Hade nöjet att gå på tre intervjuer för jobb som jag sökt i väntan på nåt bättre. Jag borde få jobb som Arbetsförmedlingens typexempel på den fulländade arbetssökanden. Jag ansöker nämligen om alla jobb som jag kan tänka mig att ha istället för att gå arbetslös. Prestige finns inte, åtminstone inte kortsiktigt. Okej, jag söker kanske inte jobben i Norrbotten, men iallafall både i Stockholms och Uppsala län. Jag tänker att om jag får ett jobb som ger mig en inkomst, så kan jag fortsätta sökandet efter mitt drömjobb senare. 

En av intervjuerna tog plötsligt en annan riktning efter att både jag och rekryteringskonsulten insåg att jag verkligen inte borde ha jobbet som vi diskuterade. Istället fick jag ett erbjudande som jag inte kan motstå och jag är nu helt upptagen av att fundera på hur jag ska göra detta. Det var en så härlig känsla när jag gick därifrån och jag är helt inställd på att det ska lyckas och att det kanske var ödet på nåt sätt. Jag kände nämligen innan intervjun att jag inte hade lust att gå dit och tänkte avboka, men nåt sa mig att jag måste gå och sälja in mig för ev. andra jobb eller uppdrag. Det var tur det, för nu börjar en ny fas i mitt liv - egenföretagare med färdiga samarbetspartners och kontor. 

Det bästa är att jag mår plötsligt bra. Ingen klump i magen, ingen morgonångest, inga gråtattacker, bara nyfikenhet och framtidsdrömmar. Sen vore det ju förstås inte dumt med ett startkapital också.