Har ni sett filmen Falling down? En underbar, gripande historia med Michael Douglas om det dagliga livets svårigheter. Jag höll på att göra en Falling down igår.
Igår eftermiddag var jag på ett kundmöte i min nuvarande roll på företaget som jag med glädje ska lämna den 31 mars. Mötet handlade om ett ärende som man diskuterat i över ett års tid, men som inte hanterats alls internt på mitt företag eftersom ingen kan det, vill ta tag i det eller anser det vara särskilt viktigt. Förra mötet som jag deltog i ledde till vissa resultat som togs emot positivt av kunden och gårdagens möte skulle vara en sammanfattning och helst en avslutning på ärendet. Nu blev det inte så. Kunden blev vansinnig, med viss rätt, men långt ifrån all. Efter en lång diskussion kände jag hur rummet snurrade, huvudet blev större och större, hur jag koncentrerade mig mer på personerna som gick förbi fönstret än på vad vi pratade om och kände hur jag fullständigt struntade i vad mannen framför mig tryckte ut ur sin mun. Jag funderade flera gånger på att ställa mig upp och säga: "jag struntar i det här nu, för jag slutar ändå om tre veckor" och därefter lämna rummet. Men jag är inte Michael Douglas i en film, så jag satt kvar.
Jag ångrar det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar