Välkommen glada vår!

4 plusgrader, solen strålar, skatteåterbäringen var stor och det är min sista dag på jobbet :-)

The end is near

Måndag och endast två dagar kvar på jobbet. Sommartiden gör att huvudet är mosigare än vanliga måndagar och det var extremt skönt under täcket idag. Men solen skiner, snön har smält fort och det är verkligen vår i luften. Att jag dessutom bara har två dagar kvar gör ju inte saken direkt sämre. Men vad ska jag göra sen? Just nu känns det toppen att inte ha något nytt heltidsuppdrag eftersom jag har flera andra projekt som tar en hel del tid. Tyvärr är det dock inget som drar in pengar och pengar är ju nåt som jag behöver - mycket. Än så länge är jag dock inte nervös eller orolig, ett tag kan vi klara oss. Vi har ju tak över huvudet, varann och en liten, liten undernärd spargris.

Idag började jag dagen med ett samtal med min chef. Det var han som bett om ett avslutningssamtal och jag hade laddat för att ge feedback, både positiv och negativ, och funderade hur det skulle tas emot och hur han skulle uppfatta mig. Skulle han tycka att jag är en bitter person som han är glad över att bli av med och som skyller på honom och företaget istället för att inse sina brister? Jag var lugn och välförberedd och meddelade sakligt vad jag kände och dagligen funderat över den sista månaden. Han tog det mycket bra, även när jag sa att jag inte tycker att han är en bra ledare och att han gett mig en usel introduktion i arbetet och företaget. Han frågade t.o.m. mig hur han kunde ha gjort annorlunda och vad jag ville tipsa honom om. Jag berättade hur jag uppfattade företaget och gav ganska rejäl kritik. Han sammanfattar genom att säga att min uppfattning är helt korrekt och att han är glad över att se att jag är den person som han trott hela tiden och som han hoppats på när han anställde mig! Tänk att han alltid kan vända allt till sin fördel...Nåja, jag bjuder på det och tycker ändå att han tog min kritik mycket bra och det var riktigt skönt att prata klart om det. Har känt mig som en bitterkärring och varit väldigt sammanbiten när vi träffats de senaste dagarna. Nu avslutade vi vår bekantskap genom att sitta och prata privatliv, barn och arbetsmiljö istället för att jag kastade datorn i huvudet på honom som jag har haft lust med de senaste veckorna.

Glad familj träder fram

Här är vi! 

Jag har funderat över mitt bloggupplägg och känner att det är dags att träda fram. Här har ni mig och min glada familj. Bilden är från igår kväll när vi var hos våra goda vänner och blev bjudna på en god middag och massor av gott vin. Det finns verkligen olika typer av vänner. De här vännerna är den bästa sorten. Vi träffas regelbundet genom barnen och deras aktiviteter och har gemensamma middagar med jämna mellanrum. Men det blir aldrig några måsten. Vi måste inte ses varje midsommar, måste inte umgås varannan månad, måste inte ringa på fördelsedagarna, utan vi ses helt enkelt när vi har lust. Om nån av oss behöver hjälp, stöd eller uppmuntran är det också alltid helt självklart att vi finns för varandra. Det är helt enkelt den bästa sortens vänner.

Alkolås

I fredags lärde jag mig att det tredje vanligaste brottet som man är intagen för på våra svenska anstalter är trafikbrott och rattfylleri. What! Börjar hålla med Magnus Uggla om att alla borde ha alkolås och jag måste fundera över att revidera min åsikt om att man måste låta människor ta ett eget ansvar över sina liv. Det verkar finnas en alltför stor mängd som inte tänker på andras.

Mer politik

Tre av fyra möjliga kvällar ägnades åt politik och sedan även lördagsförmiddagen. Jag var lite orolig när jag tackat ja till att vara med på föreningens torgkampanj igår förmiddag. Orolig för att min man skulle börja hota med skilsmässa och tycka att jag ägnar för mycket tid åt politiken och försummar honom, familjen och strumprullarna. Men nej, inget sånt alls så jag åkte till Sigtuna med gott samvete, för lite varma kläder, men ett gott humör. Humöret förstärktes ytterligare när vi mötte dessa glada och positiva människor som var intresserade av vad vi ville säga och glatt tog emot vår information om bl.a den kommande EU-valet. De flesta vi pratade med kände till att det var val snart och lovade rösta och jag hoppas att alla ni också kommer att göra det! 

När vi packat ihop och jag skulle gå till Systembolaget passerade jag Lions som uppmanade folk att gissa på när den utlagda stenen ramlar igenom isen på Sigtunafjärden. Det är en gammal tradition som är ett säkert vårtecken och följs med spänning i den lilla staden. Lions-gubbarna ropade till mig att komma och gissa varpå jag sa att jag gör det på vägen tillbaka. Jag sa så för att smita lite fint, men på tillbakavägen insåg jag att om jag nu ska bli politiker på riktigt måste jag ju göra det jag säger att jag ska, annars kommer ju ingen att lita på mig. Alltså betalade jag och gissade på fyra olika tidpunkter. Inte särskilt vetenskapliga gissningar, men tänk vad kul om jag skulle vinna!

Tvätt, tvätt, tvätt och lite mer tvätt

Eftersom jag har haft så eländigt ont i knäna och vi har för många trappor till tvättstugan (låter som om vi bor i ett slott, men det är bara ett väldigt kringelikrokigt hus med många halvplan) har jag inte orkat tvätta på väldigt länge. Jag kom hem i tid idag och har precis gjort ett anfall mot tvätthögarna. Jag överdriver inte om jag säger att jag hade tvätt till knäna utspridd på en yta om ca 2kvm...förra gången jag tvättade meddelade jag min familj att om man lämnar sina strumpor ihoprullade i tvättkorgen kommer de också att tvättas ihoprullat. Det blir många strumpbollar denna gång...

Lördag hela veckan

Fredag och sedan bara två arbetsdagar kvar tills har jag lördag hela veckan.
Idag ska jag på ett möte om ev. framtid igen. Jag vill inte kalla det intervju för det är mer ett informationsmöte, men jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde mig till det härom veckan och känner mig helt ointresserad just nu...Hursomhelst, jag är anmäld och går dit ändå. Men samtidigt går hjärnan på högvarv för mina andra projekt som jag snart ska få ägna mig åt på heltid. Åh, va skönt och roligt det ska bli! På onsdag ska jag njuta i fulla drag och tar nog tag i mitt liv först på torsdag, eller kanske fredag, eller varför inte måndagen veckan efter?

Nytt uppdrag

I kväll har jag varit politiker i 190. Först kommunstyrelse kl 18, sedan kommunfullmäktige kl.18.30-23.15 och sedan kommunstyrelse igen en liten stund. Härligt...Men det fantastiska är att jag tycker verkligen att det är roligt och tror att fler också skulle göra det om de vågade prova någon gång. Frågorna som tas upp berör oss alla på ett eller annat vis och de flesta av oss har ju alltid väldigt mycket åsikter om allting. Men att ta tag i det och engagera sig verkar för de flesta vara väldigt besvärligt. Tänk vad bekväm människan är. Jag ska nu ändra på det och sätta igång att värva fler till politiken för jag är laddad till tänderna! Jag är glad över att jag i kväll har fått ett nytt uppdrag som ledamot i ett nytt utskott. Frågorna är mycket intressanta och högaktuella och något som verkligen berör oss alla, nämligen utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor. Det ska bli mycket spännande och intressant. Det enda jag oroar mig för är församlingen i utskottet. Jag måste nog lära mig hantera mina känslor inför mötena och leta fram min diplomatiska sida. Inser att jag fortfarande har mycket att lära när det gäller det. Men det finns en som kan lära mig detta. För återigen har jag i kväll imponerats av vår nye ledare Henrik Kelfve, trots att han idag visade sidor som jag inte väntat mig, men som bara intygar att han också är mänsklig :-) Han får verkligen den trötta församlingen i salen att vakna och lyssna genom sitt aktiva och samtidigt spontana sätt. Inte heller låter han sig provoceras på det barnsliga sätt som kommunstyrelsens ordförande gör. Istället får han motståndarna att vakna och kasta sina pappershögar hårt mot borden och sätter igång debatten så det är svårt att somna även för de som oftast sover på den här typen av tillställningar. Jag var inte i närheten av att sova, men det är nog dags för det nu. Godnatt!

Vad ska man tro på?

Spikmattan eller kortisonet?

Funderar på det där med att nackspärren och käkspänningarna försvann just igår när fick en rejäl dos med kortison...och jag som hoppades på att det var spikmattans förtjänst! Men jag ger mig inte så lätt utan fortsätter att tro på den. Den är ju så skön och jag har verkligen känt det där behagligt varma som sprider sig under huden efter att man suttit med den ett tag.

Idag tog jag också en dos av min nya starka medicin. Ska ta tre tabletter en gång i veckan. Har känt mig lite halvhög hela dagen och tycker att det har kommit fram en massa konstiga bokstäver på skärmen som jag inte har tryckt på...Jag har inte läst om biverkningarna för jag gillar inte sånt, men jag vet att jag helst inte ska köra så mycket bil, men det ska jag inte annars heller, så det är ingen stor uppoffring. Sen har jag nog varit lite yr under dagen, men det kan likaväl bero på att jag glömde plånboken hemma och åt två knäckebröd och en apelsin till lunch. Mannen, som läser allt om biverkningar och farliga ingredienser och E412 och sånt, har givetvis läst på. Han tycker därför att jag sluddrar, håret börjar falla av och så ringer han mig på dagen när jag sitter i ett möte och undrar om jag kräks.

Politikervecka med spikmatta

Trots att snön inte har smält och det är 7 minusgrader finns lusten att blogga lite igen. 

Denna vecka kommer att bli en riktig politikervecka för mig. Tre av fyra möjliga kvällar ägnar jag åt politiska möten. Vadå fyra möjliga kvällar kanske nån uppmärksam läsare tänker? Jo, det är nämligen så att vår familj har en strävan att inte lägga annat än familj på fredagskvällar. Det är ett sätt att ha ett bestämt andningshål och en kväll som vi vet att vi gör nåt tillsammans. Nu är vi visserligen inte så konsekventa att vi inte tillåter undantag, men det sitter långt inne att acceptera möten på fredagarna. 

På förmiddagen hann jag också med ett besök hos min knädoktor. Mina långpromenader som jag så glatt skrev om härom veckan var tydligen inte så bra ändå och problemen kom tillbaka och förvärrades t.o.m.  Nu har Dr Tiselius i Sigtuna - en fantastiskt duktig privat läkare - dragit ur en läskig mängd vätska ur mina knän och sprutat in en lika läskig mängd kortison och gett mig en läskigt stark medicin. Det måste hjälpa! Jag blir snart galen om jag inte kan ta långpromenader igen. Det är ju min terapi och avslappningsmetod och jag behöver det! På väg hem efter läkarbesöket köpte jag något som kanske kan hjälpa mig med avslappningsbiten - en spikmatta. Förra veckan dök nämligen fenomenet spikmatta upp flera gånger i min omgivning. En god vän fick det i födelsedagspresent och en väninna tipsade om att det skulle vara så fantastiskt skönt, rogivande och hjälpa mot sömnlöshet och stress. Nu har jag ju inte problem med sömnlöshet eftersom jag somnar var som helst, hur som helst och när som helst. Men jag har ju nackspärr, käkspänningar och tandgnissel och det ska spikmattan minsann också kunna åtgärda enligt reklamen. När jag idag då såg den i butiksfönstret tänkte jag att det är klart värt ett försök och hittills är jag löjligt nöjd! Har suttit med rygg och nacke emot den i två olika omgångar och det är ljuvligt. Hur märkligt och hjärntvättat det än låter, så har käkspänningarna och nackspärren släppt. Innan jag går och lägger mig i kväll ska jag lägga mig med kinderna emot den för att slippa tandgnisslet också. 

mer snö????

Här putsar man fönster, städar trädgården, sopar carport, tvättar bilen och sitter t.o.m. på altantrappan och äter lunch och sen då? Ny snö! I mängder och 1,3 minusgrader! But why??? Jag är inte nöjd! Så onöjd, så att jag inte ens kan komma på nåt klokt att blogga om. Återkommer när snön har smält. Godnatt!

Mannens återkomst

Nu kommer mannen snart hem. Pelletspannan, bilen, badtunnan och alla de andra små projekten välkomnar honom med öppna armar :-) 

Stockholm är vackert

Min fredag blev mycket trevlig, precis som jag kände igår morse. Arbetsdagen var visserligen tråkig, men intervjun gick bra och var mycket trevlig. Vi satt i fantastiska lokaler på Strandvägen. Vilken otrolig miljö och utsikt. Tyvärr är det inte där man ska jobba om det blir nåt av det, men jag fick åtminstone njuta en timme. Jobbet är klart intressant och jag tycker jag skulle passa bra, så nu får vi vänta och se vad han tyckte. Det handlar om ett mammavik och jag räknade ut att det skulle räcka fram till nästa höst ungefär. Och det passar ju perfekt, för då kan jag vara tillgänglig när jag blir erbjuden en ministerpost efter valet :-)

På väg till intervjun fick jag njuta av en kort promenad i det underbara vårvädret längs Nybroviken. Åhh, va vackert Stockholm är! Jag ska se till att ta några långa lediga promenaddagar i stan snart och njuta av allt det vackra som finns så nära. Vad sägs om en promenad på Skeppsholmen, längs Strandvägen, Djurgården och kanske ett och annat besök med lunch på Nationalmuseum. Har ni ätit lunch där nån gång? Det är faktiskt ett av de bästa lunchställen jag varit på. De har en salladsbuffé som är underbar, brödet är gott och färskt och det finns en massa mumsiga röror till. Miljön är också härlig och man kommer ifrån lunchhetsen som man upplever på andra lunchställen i stan.  Sen att det känns som om man är på semester och tar en lunch på museet man precis har besökt, gör ju inte saken sämre. Lite verklighetsflykt på lunchen alltså. 

Boxhandskar

Jag vet inte vem som satt på mig dessa tjocka boxhandskar, emn jag vet att de inte är bra att blogga med. Det kan också ha att göra med mängden vin som jag och min gmla och nya väninna lyckades hälla i oss ikväll...men jag vet inte riktigt...funderar på det en stund och återkommer imorgon - sov gott 

Laddad

Fredag. Såna gillar jag. Idag är jag inställd på att det blir en bra dag och känner mig lugn i sinnet. Det ser ut som om solen kommer att titta fram och temperaturen stiger fort. Jag har inga möten på hela förmiddagen, första mötet är kl 14. Det tror jag kommer att bli ett intressant möte, jag ska nämligen rapportera om min tid på företaget för vår HR business partner. Hon kommer nog bli en aning förvånad, men antagligen förstå vad jag menar. Hoppas det gör att min efterträdare får bättre stöd och tydligare riktlinjer och att gruppen får en vettigare arbetssituation. 

Efter det ska jag direkt på en anställningsintervju. Det ska också bli mycket intressant. Jag har försökt göra mig snygg och representativ för det tror jag kan vara bra idag. Intervjun äger rum på Strandvägen... Återkommer med detaljer - kanske! Tills dess - ha en bra fredag.

Tingaliiing, tingaliiing - Monster åt alla!

Jag kan inte låta bli att fundera över fritt tänkande och eget ansvar när jag läser tidningarna denna vecka. 

Först är ryssarna vansinniga över ett fantastiskt fyndigt inslag i den svenska Melodifestivalen. Det var ju, som ett stort antal andra bloggare också skrivit, det bästa i hela programmet och låten sitter fastetsad i hjärnan på de flesta. Då får nån ambassadtjänsteman spel och blir stött. Han måste vara upplärd under kommunismens tid och van vid att allt ska vara på ett visst sätt och stöpt i den bestämda formen. Jag tycker att vi ska visa videon i Sverige-inslaget på Eurovisionfinalen i maj, som en liten specialhälsning till värdlandet.

Sen är jag irriterad över energidrycks-tramset. Nån stackars rektor har fått för sig att eleverna på hans skola blir tokiga för att de dricker energidryck och då vaknar debatten om att förbjuda försäljning till unga. Alla dessa förbud! När ska svenskar få använda sitt sunda förnuft och sin egna vilja? Ska vi uppfostras med inställningen att vi kan inte tänka själva eller få fatta beslut för vårt eget bästa utan samhällets riktlinjer? Denne rektor kanske istället bör fundera på varför hans elever lämnar skolan för att köpa energidryck och choklad istället för att äta skollunchen? Om detta förbud införs kan jag lova att jag kommer att börja langa. Sonen älskar Monster och brukar köpa en burk ibland, vad jag vet (!?) bara på fredagar eller på helgen. Mannen är inte helförtjust i energidrycker och gnällde en del i början, men sonen förstår att det inte är nåt han bör dricka dagligen och gör det mer för att det är en modegrej och för att det är riktigt gott. Det skulle inte vara bättre att han drack blandsaft varje dag efter skolan som många säkert gör. Nej, det handlar om det som det brukar handla om när det gäller barn och ungdomar. De måste få lära sig vad som är rätt och fel och bra och dåligt. Föräldrarna måste kommunicera och vara med i deras liv och våga sätta gränser. Sen om nån tonåring bälgar i sig ett par energidrycker för mycket nån gång så är det inte hela världen, det är en modegrej som går över som alla andra.

Vår

Åh, vad jag skulle vilja gå i skolan nu! Minns ni den här tiden på året när man gick i låg-mellanstadiet? Snön smälter, solen tittar fram och det blir varmt i luften, man kan gå till skolan utan täckbyxor, öppna jackan lite på rasten och sen, sen när man går hem från skolan så kommer de...vägsoparbilarna! Dessa underbara maskiner är nåt som satt djupa spår i mig och är en återkommande njutning varje år. Idag i lokaltidningen fanns schemat för när de i år kommer till de olika kommundelarna. Vecka 16. Så nu vet ni vad jag gör vecka 16...sitter med min kaffekopp i trädgården och väntar. 

Från noll till hundra på väldigt kort tid

Helgen som  gått var lugn och ledig. Mannen är fortfarande på sin mycket arbetsamma tjänsteresa i Miami Beach och barnen och jag har bara gjort sånt som vi tycker om. Vi har sovit länge, ätit pannkaksfrukost med frukt och hallon och färskpressad juice, haft taco- och Burger King-middagar och slappat i soffan, numera givetvis med en påse Twist. 

Men så plötsligt är det måndag. Suck, i morse var det två veckor och två dagar kvar innan jag får lämna eländet. Just nu är det två veckor och en dag...tror kanske att jag ska börja göra som de gör i fängelsefilmer, alltså rita streck på väggen. Vad tror ni - ska jag göra det på väggen på jobbet med nån väldigt vattenfast penna?

Idag har jag haft heldagsmöte med min efterträdare. Mycket märklig känsla eftersom hon vet att jag lämnar provanställningen på egen begäran, alltså måste hon också förstå att jag inte är alls nöjd och inte kan lämna över med en positiv inställning till arbetet. Men hon har jobbat på avdelningen tidigare och kommer nu tillbaka efter mammaledighet och ser det här som en riktig utmaning. Det kan säkert bli bra, men hon kommer att få det tufft. Chefen är bra på sitt område, men han är en usel chef och de två gillar inte ens varandra. Jag är övertygad om att hon får tjänsten som en quick-fix eftersom chefen inte har tid eller lust med ny rekrytering och ska dessutom själv vara pappaledig snart. Min efterträdare och jag har haft gott om tid att prata och det kom fram många intressanta saker om tjänsten, chefen och företaget som jag misstänkt och nu alltså fått bekräftat. Det känns både bra och dåligt. Bra för att jag ska slippa det och det omänskliga arbetsklimatet och dåligt för att jag inte tycker om att ge upp. 

Nåt som jag inte kommer att  ge upp i första taget är politiken. Trots att jag direkt efter jobbet åkte till månadens kommunstyrelse-möte som höll på i fyra timmar och gjorde mig så arg,  att jag återigen kände att jag måste verkligen lyckas med politiken och få fler att engagera sig i vår kommun. Vi kan inte ha en period till med denna majoritet! Ordföranden är en ung Göran Persson som försöker få all makt själv, de övriga är så tråkiga så man undrar om alla urtyper för trista sossar hamnat här och de övriga partierna i majoriteten är pinsamma. Skulle kunna skriva ett långt inlägg om mötet, men måste få lite distans. Återkommer kanske om det. Nu ska jag fylla på pellets och sen läsa vidare i Låt den rätte komma in. Imorgon är en annan dag och då ska dra ett tjockt streck på väggen. Godnatt!

Glada nyheter

Idag väcktes jag av glada nyheter på radion: Moderaterna har det största stödet på 12 år - toppen! Nu gäller det ju bara att hålla det och på nåt sätt se till att de andra Allians-partierna också sköter sig och inte tappar väljare till andra sidan. Visserligen minskar också oppositionens försprång, men ändå. Kd måste skärpa sig och förstå att det är 2009. Det är inte många i dagens samhälle som köper det kristna budskapet så pass att det präglar vardagen och ger en anledning att rösta på ett kristet parti. Att dessutom inte acceptera att homosexuella vill gifta sig och skaffa barn på 2000-talet är så fel det kan vara. Vakna Kd!  

 

                                                                          

Ingen rugguggla till Moskva

Har precis sett Melodifestivalen. Vi ringde och ringde och ringde på det mesta utom den hemska, hemska, hemska låten som var vinsttippad och låg grymt bra till in i det sista. Länge var jag nervös för att hon skulle vinna och man skulle behöva skämmas för det svenska bidraget inför hela Europa. Det skulle liksom vara lika illa som om Mona Sahlin blev statsminister. Jag kände samma obehagskänsla i magen när det såg ut som om af Ugglas skulle vinna. Nu vann inte den låten som jag hoppats på, men allt är ju bättre än den åmande, läbbiga ruggugglan. Tror dessutom att vinnarlåten kan komma långt i en eurovisionfinal, men dock inte vinna i år eftersom Estland har ett kanonbidrag. Ni hittar en länk till den på magister nymans blogg från härom dagen.

Om svenska folket fortsätter vara lika kloka som ikväll kommer det att gå bra i valet nästa höst också. Hoppas bara jag slipper vara lika nervös.

Bloggurval

Ni kanske undrar lite över mitt urval av bloggar som jag valt att följa? Det kan tyckas vara en märklig blandning. Här ska ni få några försök till förklaringar:

Henrik Kelfve - sedan årsskiftet oppositionsråd i vår sossestyrda kommun. Moderat och mycket klok. Jag tror stenhårt på att han kommer få med sig en stor grupp väljare i nästa val. Moderaterna i vår kommun har en hög medelålder bland de aktiva och en del typiska gammelmoderater i täten som utser varandra till olika viktiga uppdrag. Det har ju inte direkt lockat några stora mängder nya aktiva. Själv anmälde jag mitt intresse för att arbeta politiskt i kommunen efter valet 2006 och fick flera roliga och intressanta uppdrag. Jag antar att det var ett sätt att föryngra och visa ett stänk av jämställdhet...Men jag klagar inte, jag har lärt mig mycket av de äldre och kloka gubbarna. Vårt förra oppositionsråd, som avgick pga sin hälsa, var också mycket bra och sympatisk, så jag menar absolut inte att det var nödvändigt att byta ut honom. Men jag tror att det kan bli ännu bättre för moderaterna i kommunen med den här yngre, drivande och nytänkande mannen som under de två första månaderna verkligen visat sig var på och driva frågor i alla slags ärenden på ett engagerande sätt. Jag hoppas på att få arbeta mer med honom och lära mig av hans erfarenheter.  Läs hans blogg, så kommer ni förstå varför.

Magister Nyman - min bror. Han är också en mycket klok man, även om han är folkpartist...Han är, som man kanske kan anta av namnet på bloggen, en engagerad lärare. Jag tror att han är ett levande exempel på att man kan engagera sina elever genom att visa att man själv är klok och mycket intresserad av sina ämnen.  Han är mycket lugn och respektingivande på ett naturligt sätt. Jag har vikarierat på hans skola och upplevde att eleverna verkligen gillade honom. Vi är annars väldigt olika och jag kan bli galen på hans lugn, men trivs samtidigt väldigt bra i hans sällskap och tycker att vi har ett bra syskonförhållande. Kan ibland tycka att det är trist att vi inte ses oftare och när vi träffas känner jag att vi inte hinner prata klart. Hans blogg är fantastisk - läs den regelbundet! Han borde bli författare.

Magnus Uggla - behöver väl ingen närmare presentation? En av mina absolut äldsta idoler. Eller egentligen vet jag inte riktigt om man kan kalla honom idol, men han har följt mig genom livet. Mitt första minne av honom är när min storasyster önskade sig LPn "va ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt?" nån gång på senare 70-talet. Genialisk. Jag har nog mer eller mindre alla hans texter registrerade nånstans i hjärnan, åtminstone till de äldre låtarna,  de senare har jag inte så bra koll på. Jag gillar hans blogg och hans sätt att finnas till, helt enkelt. Säkert provocerande för en del av er, men jag står för det. Sen kan man ju inte annat än älska Fredagsdrinken.

Flyts blogg-bok - hmmm, ja det finns än så länge bara ett kort inlägg, men jag ser fram emot fortsättningen. Flyt är en av Stockholms trevligaste platser för ett glas rosé i sommarkvällen. De serverar också de goda ölsorterna från Jämtlands Bryggeri; Hell, Heaven och Fallen Angel. Har man tur kan man äta en rejäl skål med goda räkor till och man möts alltid av glada miner och trevlig stämning bland personalen. Här rekommenderar jag i första hand ett besök på krogen, bloggen är kanske inte den intressantaste just nu...

Jag brukar ibland få kassar med kläder till min dotter av en kompis. Den här gången låg det några böcker i kassen. Bl.a. Låt den rätte komma in. Jag har funderat på den ett par gånger, men inte känt nån längtan efter att läsa den. Jag vill absolut inte se filmen. Klarar inte riktigt av sånt längre och har förresten aldrig tyckt om vampyrer. När nu boken låg där och jag precis hade avslutat en annan tänkte jag att jag ger den en chans. Nu har jag läst hälften och jag vet inte vad jag tycker. Det går otroligt fort att läsa den och den är svår att lägga ifrån sig, men jag vet ändå inte riktigt. Storyn väcker definitivt tankar och känslor och ilskan mot mobbing växer för varje blad man vänder. Man får lust att kliva in i boken och slå på några av de medverkande. Andra vill man kastrera. Men jag vet ändå inte om det är en nödvändig bok? Måste man skriva så hemskt? Däremot får jag det bekräftat att jag inte bör se filmen. 

Manligt - kvinnligt?

Igår åkte alltså mannen till Miami Beach på konferens. Han lämnade sin familj i ett blött, snöigt och grått Sverige. Det minsta man kunde förvänta sig var väl iallafall att han ordnat med allt sånt som han brukar hålla i här hemma innan han åkte. Dvs pelletspanna, bil, snöskottning och annat manligt. Men icke. På eftermiddagen igår, när han alltså inte ens kommit över Atlanten, piper pelletspannan och vill inte brinna. Barnen klarar av att stänga av pipet, jag är ju fortfarande på jobbet, och pannan går över på el. När jag kommer hem - och tänk nu att det var torsdag, som är min tröttaste dag i veckan - känner jag hur det börjar bli kallt i huset. Jag får ångest när jag tänker på hur duschen kommer att kännas. Alltså går jag ner i pannrummet, tar med mig sonen som stöd, tittar på panneländet och inser att den är ju inte alls rengjord som mannen påstod. Det finns då inget annat att göra än att försöka tömma den på aska, fylla den igen och tända på. Jag har aldrig gjort det. Det finns liksom väldigt tydliga manliga vs kvinnliga uppgifter i vårt hem. Som t.ex. panna - tvätt. Mannen ville ha nåt som var viktigt att ha med på resan tvättat härom kvällen när jag inte var hemma och gav sig på maskinen själv. Jag hade lagt i några plagg som kunde tvättas samtidigt, ställt fram rätt tvättmedel och förklarat hur man gjorde. Det blev ju iallafall rent, men det som var mitt i den tvätten, tvättar jag om imorgon...Han har lagt kläderna direkt ur maskinen över tvättlinan utan minsta tecken på att försöka släta ut veck eller hänga ordentligt. Inget strykjärn i världen skulle kunna få ordning på de plaggen. Nåja, han försökte ju iallafall. Och det gjorde jag också med pannan igår. Det slutade med att det var svinkallt i morse...Men efter konsultation från Miami verkar det som om jag har fått ordning på det nu. 

Sen skulle jag ta bilen till affären. Kliver in och börjar läsa alla dessa små meddelanden som vår miljövolvo berättar när man startar den. I vanliga fall handlar det om vänster bak bältad, bälta förarplats o dyl. Idag säger den: dags för service, fel i avgasreningssystemet uppsök verkstad omgående, fyll på spolarvätska. Nu börjar jag tappa tålmodet. 

Vad ska dyka upp imorgon?

Nöjd?

Imorgon åker mannen på tjänsteresa. Bilden visar miljön som han bl.a. kommer att äta frukost i de närmaste 10 dagarna. Jag är inte nöjd. Åren 2006 och 2007 hade mannen vett att ta med sig sin fru och sina barn på denna mycket betungande tjänsteresa. I år går inte det och det har både jag och barnen väldigt svårt att acceptera. Vi får istället pulsa runt i tjock blötsnö, halka fram på isgator, jobba, gå i skolan och i helgen plågas av den sämsta Melodifestivalen hittills.  Jag är verkligen inte nöjd.

Nöjd är jag däremot med hur jag äntligen kommit igång med att röra på mig efter en lång period med onda knän. I söndags gick jag en dryg mil, jag har börjat ta trapporna igen och idag har jag tagit en rask långpromenad. Knäna håller och det känns så skönt i kroppen. Jag får verkligen energi av att röra på mig och hoppas snart kunna börja springa igen. 

Nöjd är jag också med att ha en något roligare vecka på jobbet och dessutom ha varit på en mycket trevlig intervju. Inte för mitt drömjobb, kanske, men en mycket bra lösning om det skulle bli aktuellt.  Får jag det, kan jag ha det lite lätt och avslappnat på jobbet och ägna tankeverksamheten åt politiken. Det har på senare år blivit ett av mina största intressen och jag skulle gärna syssla med det mer än jag hinner med idag. Jag har så mycket idéer och tankar, men jag hinner ju inte göra nåt av allt! Återigen saknar jag den där stora pengavinsten, som skulle ge mig möjlighet att syssla med det jag är intresserad av. Denna vecka har jag åtminstone kommit lite närmare vinsten genom att faktiskt köpa lotter...

Tandhygienist-terapeut

Jag måste berätta om mitt tandläkarbesök i morse. 

Det började med att jag blev inkallad till en tandhygienist som jag aldrig tidigare har träffat. Hon börjar med att fråga om jag har haft några problem med mina tänder. Nej, sa jag, men jag har ont i käkarna och har haft lite svårt att gapa de senaste veckorna. Hon frågar vidare: 

"upplever du att du gnisslar tänder?" Svar: njaaej

"har du oftast ont när du vaknar?" Svar: ja

"har du ont i nacken och halsmusklerna?" Svar: ja

"har du huvudvärk?" Svar: ja

"är du stressad?" Här poppar först en motfråga upp i mitt huvud,  "är jag hos tandläkaren eller terapeuten?", men den säger jag inte högt för på något märkligt sätt känner jag respekt och förtroende för den här äldre, klokare och erfarnare kvinnan och svaret på hennes fråga är självklart: ja. Hon fortsätter lugnt med att säga att hon då ska titta på tänderna och se om jag kanske behöver en bettskena, men å andra sidan kanske jag har en annan lösning på situationen? Där avvaktar hon ett svar innan hon proppar munnen full med prylar och jag hade inget annat att göra än att svara: "ja, jag ska sluta på mitt jobb om några veckor". Så mycket längre hann jag inte eftersom hon stoppade in grejerna i min mun och fortsätter "ja, men va bra, då kanske du får ordning på det som stressar dig och får en behagligare tillvaro. Det leder då säkert till att du inte går och spänner käkarna hela din vakna tid och gnisslar tänderna hela nätterna. Jag kan ge dig lite tips om hur du ska andas innan du kryper ner på kvällarna och hur du ska fokusera tankarna istället för att ständigt bita ihop." Nu börjar jag verkligen fundera om det här är ett nytt upplägg för vår stressade tillvaro - samtidigt som du får tänderna genomsökta får du en terapi-session. 2 for the price of 1 liksom. Men det underliga var att jag verkligen uppskattade henne och hennes ord. Jag gick därifrån väldigt nöjd med en samling avslappningstips, rengjorda tänder utan hål och med beröm godkänd tandborstning. Men hon tyckte ändå att jag skulle köpa en Oral-B el-tandborste med timer och klocka.  Den skulle passa utmärkt för mig och jag kunde använda de två minutrarna som jag ska borsta tänderna till att slappna av och fundera på nåt trevligt eftersom borsten gjorde jobbet alldeles själv tills den glada gubben kom fram på timern. Är det inte fantastiskt?

Nöjd

Mina knän är återställda! Jag har problem med lederna och får vatten i knäna då och då. I början på februari tömde jag ena knät på en rejäl mängd vätska och har därför vilat sedan dess. Igår bestämde jag mig för att det var dags att testa om knäna funkar igen och tog med mannen på promenad. Eftersom både han och jag älskar att promenera och barnen valde att stanna hemma, tog vi en riktigt lång promenad i det slaskiga mars-vädret. En dryg mil för att vara mer exakt. Efter det var jag helt färdig och knäna pulserade hela eftermiddagen och kvällen. Men det verkar ha gått bra och det känns ingenting idag. Hurra!

Jag lägger in ett till Hurra! för jag ska äta en business-lunch med min ev. blivande arbetspartner imorgon och på eftermiddagen ska jag gå på en ny intervju. Det går framåt och som jag så optimistiskt sagt förut – det finns jobb, bara man vågar söka och satsa lite.

Falling down

Har ni sett filmen Falling down? En underbar, gripande historia med Michael Douglas om det dagliga livets svårigheter. Jag höll på att göra en Falling down igår. 

Igår eftermiddag var jag på ett kundmöte i min nuvarande roll på företaget som jag med glädje ska lämna den 31 mars. Mötet handlade om ett ärende som man diskuterat i över ett års tid, men som inte hanterats alls internt på mitt företag eftersom ingen kan det, vill ta tag i det eller anser det vara särskilt viktigt. Förra mötet som jag deltog i ledde till vissa resultat som togs emot positivt av kunden och gårdagens möte skulle vara en sammanfattning och helst en avslutning på ärendet. Nu blev det inte så. Kunden blev vansinnig, med viss rätt, men långt ifrån all. Efter en lång diskussion kände jag hur rummet snurrade, huvudet blev större och större, hur jag koncentrerade mig mer på personerna som gick förbi fönstret än på vad vi pratade om och kände hur jag fullständigt struntade i vad mannen framför mig tryckte ut ur sin mun. Jag funderade flera gånger på att ställa mig upp och säga: "jag struntar i det här nu, för jag slutar ändå om tre veckor" och därefter lämna rummet. Men jag är inte Michael Douglas i en film, så jag satt kvar. 

Jag ångrar det nu.

Arbetssökandet

Veckan som gått blev intressant och tog en vändning som jag inte var beredd på. Hade nöjet att gå på tre intervjuer för jobb som jag sökt i väntan på nåt bättre. Jag borde få jobb som Arbetsförmedlingens typexempel på den fulländade arbetssökanden. Jag ansöker nämligen om alla jobb som jag kan tänka mig att ha istället för att gå arbetslös. Prestige finns inte, åtminstone inte kortsiktigt. Okej, jag söker kanske inte jobben i Norrbotten, men iallafall både i Stockholms och Uppsala län. Jag tänker att om jag får ett jobb som ger mig en inkomst, så kan jag fortsätta sökandet efter mitt drömjobb senare. 

En av intervjuerna tog plötsligt en annan riktning efter att både jag och rekryteringskonsulten insåg att jag verkligen inte borde ha jobbet som vi diskuterade. Istället fick jag ett erbjudande som jag inte kan motstå och jag är nu helt upptagen av att fundera på hur jag ska göra detta. Det var en så härlig känsla när jag gick därifrån och jag är helt inställd på att det ska lyckas och att det kanske var ödet på nåt sätt. Jag kände nämligen innan intervjun att jag inte hade lust att gå dit och tänkte avboka, men nåt sa mig att jag måste gå och sälja in mig för ev. andra jobb eller uppdrag. Det var tur det, för nu börjar en ny fas i mitt liv - egenföretagare med färdiga samarbetspartners och kontor. 

Det bästa är att jag mår plötsligt bra. Ingen klump i magen, ingen morgonångest, inga gråtattacker, bara nyfikenhet och framtidsdrömmar. Sen vore det ju förstås inte dumt med ett startkapital också.

Helg

Ikväll är mannen och sonen på Metallica. Jag och dottern har haft en tjejkväll med mat som vi gillar, Andra chansen och godisskål. Vi gillar tsatsiki, avocado och salami och gjorde därför en liten buffé som vi åt till Wild Kids. Vi hade blivit bjudna till grannarna på tacos, men eftersom dottern hade sett fram emot en kväll med mig och är väldigt bestämd, så var det inte aktuellt. Vi åt vår buffé och såg Andra chansen. Vilken katastrof. Sämsta TV på länge, t.o.m. TV4 visar bättre program. Både dottern och jag höll på att somna i soffan och väntade på att eländet skulle sluta. Jag låg och funderade på hur jag skulle recensera låtarna och programledaren här, men jag tror att jag inte gör det mer än så här. Jag sparar min energi till annat. Som t.ex. godisskålen! Den är mycket mer värd att recenseras! Barnen älskar segt och surt och jag är en stor chokladälskare. När jag idag handlade till vår buffé på Ica insåg jag att jag inte visste riktigt vad jag var sugen på att ha i skålen. Det jag visste var att jag var trött på sura bilar och Marabou-kakor. Då plötsligt stod den där - Twist-påsen! Känns inte det alldeles retro? Hur många köper en Twist-påse idag? Jag förknippar den otroligt mycket med min barndom på 70-talet, början på 80 kanske. Det var ju nåt som gudmor Selma kom med till varje släktkalas, nåt som mormor och morfar köpte i Travel Size på charterresan till Gran Canaria och som man slogs med syskonen och pappa med om att välja i först. Men vart har Rollo-kolan och Fransk nougat tagit vägen? Att man måste ändra på allt jämt! Men ändå, jag lovar att Twist-påsen har gjort en stor comeback i mitt liv. En riktig skräll som man skulle sagt om man varit kvällstidning.

Suck

Tjock snö faller från himlen, trafikradion säger att pendeltågen har stora förseningar, näsan är täppt igen och jobbmailen är full med nya tråkiga uppgifter...
Tur att min måndag är en torsdag och att det är fredag imorgon.

Ny energi

Idag har jag fått en rejäl dos ny energi. Känner mig inte helt frisk, men har haft en bra dag ändå. Hade ett möte som slutade väldigt mycket annorlunda mot vad jag hade trott. Återkommer med detaljer om det när jag har hunnit smälta det. Det kan i bästa fall leda till ett jobb och i så fall på ett sätt som verkligen är värt att berätta om. Men som sagt, jag måste smälta det först. Jag kan åtminstone berätta att mitt projekt nu är att skaffa F-skattsedel. Spännande, eller hur?

Ni uppmärksamma har kanske sett att jag blivit ett par jeans fattigare? Sonen har lyckats få till reklamen på svenska...det var ju verkligen inte värt de jeans som han önskar sig. Men ok, ett avtal är ett avtal och han ska få sina jeans. Han kom hem härom dagen och berättade om sin hemkunskapsuppgift som i det här sammanhanget är väldigt passande. De har fått uppge hur mycket de får i vecko/månadspeng och hur lång tid det skulle ta att få ihop till de kläder som de för tillfället önskar sig. Han insåg att det skulle ta flera år...kanske ett litet uppvaknande för en 13-åring som börjat få en del av barnbidraget för klädinköp? 

När jag ändå håller på, så vill jag berätta att dottern idag kom hem med sitt första engelskaprov: 28 av 28 - very good! Gick och funderade på det sen och känner att vi verkligen har lyckats med våra barn. De är glada - oftast, de är ambitiösa och duktiga i skolan, bra kompisar och de trivs enormt bra med varandra. Det är så härligt att se dem vara tillsammans och höra dottern säga att den enda killen hon är kär i är hennes bror...Jag ska påminna henne om det när hon är 15 och han 19.

Hopp?

Förkylningen släpper, värken minskar, humöret vänder, snön smälter, solen tvingar sig igenom molnen och jag tror det finns lite hopp kvar faktiskt.

Positive thinking

Det har snöat IGEN! Det ska ju vara vår nu, snödropparna ska titta fram, fåglarna ska kvittra, snön ska smälta och jag ska kunna sitta på balkongen med frukostkaffet. Jag ska inte behöva pulsa fram genom snödrivor, halka runt i snömodd, torka illaluktande vantar och överdragsbyxor. Nej, nu får det vara nog med vinter.

Men vet ni, jag tror att det här är den sista snön. Molnen skulle bara tömmas på det sista inför en underbar vår med härliga morgnar, blommor, ovanligt lite pollen och massor med sol. Så måste det vara. Min förkylning är också den sista för säsongen. Efter den är jag frisk, knäna återställda, humöret stabilt, håret vackert och huden fräsch. 

Hotel Fox, Köpenhamn

Sitter och lär mig använda bloggen och har, som ni märkt, upptäckt hur man lägger till bilder. Små framsteg är också viktiga. För att muntra upp min sida tänkte jag att jag tittar igenom mina gamla bilder för att se om nåt kan passa. Då dök denna upp och jag passar därför på att starkt rekommendera ett besök på Hotel Fox i Köpenhamn. Sååå cooolt! Alla rum är olika och designade av unga mer eller mindre okända konstnärer. Det här var mitt underbara rum mitt första besök på Fox. Sängen är uppbyggd mitt i rummet och allt är vitt, utom färgklutten på överkastet. När man vaknade var det svårt att veta om man levde eller var i himlen.

Lotteri

Jag har sovit en lång stund, eller förresten, jag har varit medvetslös ett tag. Somnade djupt och skönt ett par timmar. Känner mig fortfarande risig, men det var iallafall skönt att sova. Nu har jag skickat in ett par ansökningar till jobb som känns riktigt spännande. Det märkliga i jobbsökandet är det känns mer och mer som ett lotteri. Man läser om vilka jobb som finns på marknaden, tar reda på hur man söker dem och sen ansöker man. Dvs tar till sig av reklamen för spelmarknaden, köper en lott och sen skrapar man den. Ungefär. Hoppas nån av mina lotter ger vinst. Helst nån av de bättre lotterna, inte tian.

Dottern kom hem från skolan pigg och glad och hungrig. Vi ska fika lite nu.

Ynklig

Det är sällan jag känner mig ynklig. I natt var jag extremt ynklig. Näsan rann, kroppen värkte och huvudet dunkade. Efter två stora koppar rött te och en rostmacka känner jag mig nu lite mindre ynklig, men yr och rejält eländig. Det är verkligen inte den bästa timingen, men jag får försöka göra det bästa av situationen. I lagom takt. Först ska jag sova lite.

Söndag

Söndagar brukar innebära ångest, men denna söndag känns något lättare. Solen har lyst hela dagen och det har varit ett underbart väder som jag visserligen inte kunnat utnyttja. Är fortfarande hängig och har ont i halsen och har lärt mig att jag måste ta det lugnt när jag är dålig, annars slutar det med något värre än bara förkylning. Hade nämligen hjärtsäcksinflammation för nåt år sedan och den smärtan var inte att leka med! Efter det tar jag det här med att inte träna eller anstränga sig vid förkylning på största allvar. Jag har istället ägnat dagen åt att lära barnen att städa :-) båda har slitit i sina rum och fått det riktigt fint faktiskt. Själv har jag fortfarande berg av ren tvätt som måste tas om hand, men det får nog vänta till nån annan dag. Nu ska vi snart till min mamma och äta söndagsmiddag med henne och min brors familj. Det är en skön avslutning på helgen och särskilt idag när mannen har jour och inte är hemma och lagar mat. Det är annars oftast hans uppgift, vilket jag är mycket tacksam för.

Veckan som kommer kan bli intressant. Har ett par ev. jobbmöten och en lista på personer som jag ska kontakta för att se om nån har nåt trevligt uppdrag som kan passa mig. Tänk om jag kunde vinna pengar och bara få syssla med det som jag tycker om. Jag skulle inte ligga på soffan och äta praliner, inte åka till Ikea och köpa onödiga prylar, inte fika latte med andra morsor. Nej, jag skulle ägna mycket tid åt barnen, deras läxor, vara engagerad i deras skolor och med deras aktiviteter. Jag skulle lägga massor med tid på politiken, bli en engagerad kommunpolitiker som driver sossarna till vansinne, driva projekt och värva nya moderater. Sen skulle jag städa huset, laga mat och baka tills mannen kommer hem. Kanske klämma in nån språkkurs också. Det är bara ett litet problem i detta. För att vinna pengar måste man spela och det gör jag ju inte...